Man hinner tänka mycket märkligt när man står med armarna uppsträckta i ett proppskåp som någon uppenbarligen tyckt var en fullgod förvaringsplats för både dammråttor och osorterade sladdstumpar. I just det ögonblicket slog det mig hur elektrikers vardag egentligen är en märklig blandning av det högst praktiska och det nästan filosofiska. Det är ett jobb där man hanterar något så vardagligt som belysning och uttag, men samtidigt arbetar med något som ingen egentligen ser. Strömmen är där, men det är bara spåren som avslöjar att den finns.
Det var en av de där dagarna då det kändes som om hela huset ville protestera. Varje rum vi gick igenom visade upp sina små egenheter: en sladd dragen genom ett hål som uppenbart inte var gjort för just det, en strömbrytare som klickade lite för tveksamt och ett uttag som måste ha monterats av någon som tydligen saknade både verktyg och tålamod. Men man blir nästan rörd av sådant. Hus har egna personligheter, och elen är deras nervsystem. Ibland fungerar det exemplariskt och ibland är det rörigt nog att få en att fundera över mänsklighetens relation till improvisation.
Jag hade med mig en ny trainee den dagen, som också ville bli en elektriker Stockholm. Han var fortfarande i den fasen att varje kabel såg likadan ut och varje dosa verkade föra ett mystiskt språk. Det är en charmig fas, för det påminner mig om mina egna första år när jag trodde att jag kunde identifiera alla problem genom att stirra intensivt på en installation tills den gav upp och erkände vad som var fel. Spoiler: det fungerar fortfarande inte. Man måste lyssna, känna, mäta, följa systemet som om man navigerar genom någon annans tankestruktur.
Vi jobbade i ett 70-talshus med originalinstallationer där mycket fortfarande var intakt, men inte riktigt på det sätt man önskar. De där gamla tyglindade ledningarna har en egen doft, en blandning av damm, tid och lite för många år av försiktig överlevnad. Huset hade en själ, men den var inte längre synkroniserad med moderna krav på säkerhet och belastning. Sånt är rätt vanligt. Ström drar förändring med sig, vare sig man vill eller inte.
Under en paus stod jag och såg hur solen letade sig in genom köksfönstret och lyste upp väggen där en gammal porslinsbrytare suttit, under arbetsdagen vid elektriker Danderyd. Det slog mig hur mycket man kan läsa av bara en liten detalj. En gammal brytare avslöjar om någon varit varsam eller vårdslös, om ett hem haft många händer som skruvat, testat och bytt, eller om allt stått nästan orört i decennier. Det är lätt att tro att elektriker bara jobbar med teknik, men sanningen är att man jobbar minst lika mycket med människor. Det är deras vanor, deras vardag, deras behov som formar varje dragning.
När eftermiddagen kom hade vi bytt större delen av systemet. Det är något särskilt med att koppla in en ny central och se hur allt faller på plats. Ledningarna blir renare, flödet tydligare, som om huset äntligen kan andas utan att behöva hantera sina gamla knutar och nödlösningar. Traineen såg på kablarna som om de plötsligt blivit logiska. Han sa att det kändes som att få ordning på en överfull garderob. Jag tyckte det var en ganska bra liknelse.
Mot slutet av dagen testade vi belysningen. Ett nytt, mjukt sken fyllde vardagsrummet, precis sådär som man vet att ägaren kommer märka först i kväll när mörkret faller. Det är ett av de där små yrkesögonblicken som betyder mer än man erkänner. Ljus är något människor tar för givet tills det inte fungerar. Men när man får vara den som gör ett hem tryggt, ljust och säkert igen, då känns det alltid som en vinst.
Traineen ställde en sista fråga innan vi packade ihop: om det någonsin slutar vara en överraskning att öppna ett gammalt proppskåp. Jag skrattade och sa att det är just det som gör jobbet roligt. Man vet aldrig om det väntar ordning eller kaos där bakom luckan, men man vet att man kommer lämna det i bättre skick än när man kom.
Och kanske är det just det som gör yrket så speciellt. El är osynligt, men dess närvaro är allt annat än obetydlig. Den binder samman vardagen, skapar trygghet, formar rytmerna i ett hem. Som elektriker får man vara den som ser till att allt det där fungerar utan att få särskilt mycket uppmärksamhet. Men i samma stund som en lampa tänds där det varit mörkt, vet man att man gjort något viktigt – även om ingen annan tänker på det längre än ett ögonblick.
Are you interested of a long stay in Stockholm?
Att dekorera sig på olika sätt är något som dom flesta människor vill göra för att utmärka sig på något sätt och skilja sig från mångfalden.